Och hej Arboga.
Tjorven och jag pussade en massa hejdå på käraste pappa/man i morse och packade sedan in oss i bilen. Hans färdgodis bestod av välling, och mitt av kaffe-i-termomugg och ostmackor.
Ost på limpa, det är grejer det.
Och höll på att krocka med en självmordsbenägen fågel.
Igen.
En hackspett den här gången, det var ungefär vad jag hann se innan den fladdrade undan i absolut sista sekunden och försvann i periferin. Liksom gulgrön till färgen. Mycket snyggare så, än mosad mot vår vindruta. Efter skat-incidenten hade vi blod över halva förardörren, medans duvan bara efterlämnade en tuss fjädrar.
Rackarns fåglar, alltså. Bara nu under sommaren har jag gjorts till en ofrivillig fågelmördare två gånger, och nu på vippen nästan tre! Inte OK.
Här i Arboga kikar solen fram genom tunga moln. Luften är hög och klar, med en nypa koskit och brända löv. Hösten är mer framträdande här med passionerat röda träd, bruna ormbunkar och mössa på var och varannan människa vi mötte, där vi satt i värmen i bilen.
Ja, idag blev det premiär för rumpvärmen i förarsätet.
Och Tjorvens nya overall fick följa med.
Hoppas att ni får en fin fredag; det ska vi ha.
Kram, Lina
No comments:
Post a Comment