Ja hörni, det här med klädesmode och sånt, det har jag aldrig varit särskilt intresserad av. Nu har jag dock helt snöat in på hängslen.
Hängslen!
De enda associationer jag fått hittills i samband med hängslen är äldre män med rund mage och lite sisådär kärlekshandtagiga runt midjan. Vit skäggstubb och förståndigt rediga promenadskor. Och så pappas gamla magister förstås. Han hade hängslen som han högaktningsfullt drog i när han strosade runt i klassrummet vid högläsning, rak i ryggen.
Rak i ryggen, med eftertryck, på sån där svenska som talades under mitten på 1950-talet. Sådär korrekt, som man bara smälter av när man tittar på gamla svartvita filmer.
Rak i ryggen, med eftertryck, på sån där svenska som talades under mitten på 1950-talet. Sådär korrekt, som man bara smälter av när man tittar på gamla svartvita filmer.
Så varför hängslen?
Jag skulle inte ens ha upp dem över axlarna, de skulle få hänga löst ner över höft och rumpa. Och där gör de ju faktiskt ingen nytta, kan man ju tycka, men ack vilken cool accessoar! Bruna, i flätat läder. Oj oj.
Farligt snyggt.
Farligt snyggt.
Det här med att sitta inne och surfa när Tjorven sover är inte bra.
Inte bra alls.
Jag får nöja mig med att sätta hängslen på Tjorven istället.
Han är snygg så det förslår med hänglsen.
Kram, Lina
♥
2 comments:
Älskar att du bloggar så flitigt nuförtiden! Då känns du inte så långt borta! Längtar tills du kommer tillbaka och vi kan fika dagligen! ;)
Kramar
Sara E
Sara, så roligt att du känner så! Och jajjemen, snart är det fikapåjobbetdags ;-)
Puss
Post a Comment