Sunday 15 December 2013

Var det någon annan som märkte att det var Fredagen Den 13:e?

I fredags var Totte och jag inbjudna till att fira Lucia hos en av de goa mammorna i den där mammagruppen jag halkade med i för en tid sedan.
Totte fick klä ut sig till en pepparkaka, och jag hade klätt mig ganska fint i min grå topp med mosaikansiktet och ett par svarta jeans. Förväntningarna var höga och lussebullemagen knorrade och sög, och glöggtarmarna vred sig av längtan.
Jag kunde redan känna doften av saffran, pepparkakor och tända ljus.

Att det utöver Lucia även var Fredagen Den 13:e hade jag helt missat.

Strax efter att Totte vaknat och vi skulle bylta på oss ytterkläderna, så kräktes han ner hela mig och halva badrummet. Så att gå dit i min fina grå topp med mosaikansikte var liksom out the window, då jag nu hade en halvsmält sörja av Pasta Bolognese över hela bröstet.

Det förstörde liksom looken.
Mosaikansiktet såg mest ut som de där två tomaterna som ska gå över vägen och så kommer det en bil, ni vet. 
Kom nu ketchup, så går vi.

Så Totte gick dit som en sockersöt liten pepparkaksgubbe, och jag gick dit i en sotarliknande utsyrsel.
(jag ligger lite efter med tvätten)

Vi fick en jättefin eftermiddag trots klädeskatstrofen. Totte finner sig alltid väl tillrätta bland barnen och leker och skrattar. Och jag älskar gemenskapen och värmen som präglar denna mammagrupp; är det någon liten unge som blir ledsen så är det den vuxen som befinner sig närmast som plockar upp och tröstar.
En hand som smeker någon annans barns huvud, någon som medlar i leksakstjuveri, och alla leker med alla. Jag gillar't.



Det absolut roligaste på hela dagen var när vi skulle gruppfotografera alla barnen; sex stycken, alla med innihelsikes mycket myror i baken. 
Härliga kaos.


Hoppas att ni alla fick en fin Lucia, och inte märkte av så mycket att det ju faktiskt även var Fredagen den 13:e.

Kram, Lina






Tuesday 10 December 2013

Lena 58 år!

Eller förlåt, 27 naturligtvis! Harr harr.


Lena,
världens bästa mamma, svärmor och farmor
stark och självständig, med flera lager skinn på näsan
omtänksam, hjälpsam och rolig
med ett stort hjärta där hennes nära och kära vistas

Jajjemen, vi älskar Lena.
Mycket.

Stort grattis!

Puss och kram




Monday 9 December 2013

Nu är det jul, här i vårt hus

Snart i alla fall.

Idag plockade Totte och jag fram julgranen som vi fått låna från mamma. Eller snarare, jag gjorde det, och han sov. Vilket enligt min åsikt var ett mycket tillfredsställande upplägg, för han gillar julgranskulor i handen, medan jag föredrar dem hängandes i julgranen. Så snart han lagt vantarna på en julgranskula remmar han iväg som en rödkindad pensionär med omsorgsfullt frisörpermanentat hår på väg till mellandagsrean på Hemtex.

Och hur jag än gör, så får han alltid till det som han vill.
Han har kommit på tricket, vår lille Totte.

Hur man lurar mamma
Steg 1: upp i soffan och börja springa fram och tillbaka, och var inte rädd; ta ut svängarna (vilket han mycket väl vet ger mig hjärtsnörp)
Steg 2: repetera steg 1 tills mamma kommer sättandes, det brukar gå ganska fort (hon ser nästan bajsnödig ut)
Steg 3: låt mamma lyfta ner från soffan men verka missnöjd (vrid samtidigt kroppen åt önskvärt håll)
Steg 4: spring med eld i baken till detnumammahöllpåmed som Tottehellrevillgöra och faktiskt skullegöramycketbättresjälv.

"Tan täjv"
Det sa hans mamma också när hon var liten, så jag har ju egentligen inte mycket att sätta emot det.
Ni vet, det här med att kasta sten i glashus och så vidare.
Fan också.


Mitt i allt julstök är jag så tacksam över att jag har min älskade lilla familj på treochenkatt, för det här med julen är fortfarande inte helt enkelt. Trots att vårt hem glittrar och skimrar i skenet från stjärnor och ljusslingor, och det är så vackert. Det här med att 'sorg bleknar med tiden' är ju faktiskt inte riktigt sant, det måste jag få klargöra.

Så nu har jag börjat förbruka nästintill lika mycket el som som Trump Tower med hjälp av adventsljusstaken, stjärnorna och julgransljusen, med förhoppningen att lura hjärtat lite grand.

Kram, Lina





Saturday 7 December 2013

Dörrklockan måste bort.

Ni vet hur man kan bli så sjukt irriterad över något?

Som till exempel om man stått på en fullknökad parkeringsplats utanför ett shoppingcenter och väntat i en kvart, när du bara snabbt måste in på Apoteket och köpa något så bagatellartat som nässpray. När det äntligen blir en plats ledig framför dig, men snubben backar ut mot din front och liksom blockar, och DÅ ÄR DET NÅGON ANNAN SOM SNOR PLATSEN. 

Vad gör man då? Antingen hoppar man ur bilen med håret på ända, avfyrar en svada obsceniteter och ställer till en scen, vilket man ju inte kan eftersom Totte sitter i barnstolen. Vad ska han lära sig om kommunikation och konflikter då? Eller så sitter du kvar och kokar, med tovigt hår, och bilsätet blir så innihelsikes varmt så du svettas ihjäl. 

Och väntar lite till. Och funderar på om man verkligen behöver nässpray, man kanske kan köpa en ny näsa istället.

Att jag hade längtat mig fördärvad efter det där paketet vi fick idag, vändes till att jag förbannade vårt behov av barnvagnslås och bittert ångrade mig, när UPS ringde på dörrklockan och väckte Totte.

Totte som precis hade somnat. 
Ni som varit härinne förut vet ju att han inte är direkt övertygad om att sömn behövs över huvudtaget.
Ergo; inte helt lätt att få den killen att sova.

Det var väl tur att det inte var nån liten kotte som ringde på och ville sälja jultidningar. Hade blivit jobbigt att förklara för hans ilskna mamma sen vart alla hans tidningar tog vägen och varför han inte hade några pengar.

Kram, Lina




Friday 6 December 2013

Jag tycker inte alls synd om dig. Bara lite, kanske.

Jamen det är faktiskt självförvållat.

Och jag visste faktiskt redan innan imorse att så var fallet, för när det tappas nycklar på stengolvet i hallen när man kommer hem klockan 02.00 en torsdagsnatt och liksom glömmer bort att man har en svårsövd liten son (och en likadan fru), så har nog glorian hamnat lite på sne. Att använda 'det var så fullt på kroken så min knippa ramlade av' fungerar inte som en trovärdig förklaring, faktiskt.

Är det någon som känner till om man kan köpa ett nyckelskåp med mycket större, gärna självlysande, krokar? Kanske som galgar, ur ett storleksmässigt perspektiv?

Utöver intjänade vuxenpoäng så hade tydligen även mobiltelefonen försvunnit för en kort period framåt småtimmarna. Och det kan man ju förstå, för det blir väldigt dimmigt att se igenom botten på ett ölglas. Att hålla reda på sin mobiltelefon då blir ju superjobbigt, det begriper ju alla.

Bästa kommentaren idag, hittills:

- Så mycket drack jag inte

och ett andetag senare

- Det var bara en massa öl.

Pappa hade sagt att 'somliga straffar gud genast', och fnissat. 
Jag gör likadant.

PS. Jag har tröstat personen i fråga med en Calzone och Julmust.



Kram, Lina


Thursday 5 December 2013

Nu är jag faktiskt lite trött på att städa.

Jag gjorde en damage control idag i alla fall. Trots att jag sa tidigare att jag skulle vänta med det till en annan dag.

Men ni vet hur det är, när man är så avgrundsdjupt trött, att det enda man kan göra för att kunna hålla ut resten av dagen är att aktivera sig. Man kan ju inte bara sätta sig ner och grina, menar jag, man måste hålla igång. Så då gjorde jag det.

Dammsuga.
Svabba.
Tvätta (tre maskiner).
Damma.
Snickra på skåpet till Totte.

Sen kräktes Totte över hela mig, halva vardagsrumsgolvet och hela badrumsgolvet. Och en av våra bergsgetsfällar som ligger i gungstolen.

Så då fick jag göra om allt. Med tillägget att även duscha en trött och lätt otålig liten pojke, som hellre tuggar på den där fönsterskrapan vi har till att torka torr duschdörrarna med, än att hålla upp armarna så jag kunde tvåla in honom ordentligt.

Nu är det ändå väldigt fint här hemma.

Tills i morgon.

Kram, Lina


En annan dag.

Nej.

Det är ju inte så att man kan sova igen nån sömn efter att man varit uppe nästan hela natten med en oförskämt och obegripligt vaken unge. 

Nej, när han väl somnat för morgontuppluren och ligger där, småleendes och oskyldig som ett nyfött lamm med gloria, så ligger man ju bara och undrar när han tänker vakna igen.

För det gör han ju. Och då är han pigg igen. Pigge Piggsvin på speed. Och mamma Sömndepraverad Utkavlad Pungråtta får försöka hänga med och göra en damage control av hemmet sen.

En annan dag.