Monday 9 December 2013

Nu är det jul, här i vårt hus

Snart i alla fall.

Idag plockade Totte och jag fram julgranen som vi fått låna från mamma. Eller snarare, jag gjorde det, och han sov. Vilket enligt min åsikt var ett mycket tillfredsställande upplägg, för han gillar julgranskulor i handen, medan jag föredrar dem hängandes i julgranen. Så snart han lagt vantarna på en julgranskula remmar han iväg som en rödkindad pensionär med omsorgsfullt frisörpermanentat hår på väg till mellandagsrean på Hemtex.

Och hur jag än gör, så får han alltid till det som han vill.
Han har kommit på tricket, vår lille Totte.

Hur man lurar mamma
Steg 1: upp i soffan och börja springa fram och tillbaka, och var inte rädd; ta ut svängarna (vilket han mycket väl vet ger mig hjärtsnörp)
Steg 2: repetera steg 1 tills mamma kommer sättandes, det brukar gå ganska fort (hon ser nästan bajsnödig ut)
Steg 3: låt mamma lyfta ner från soffan men verka missnöjd (vrid samtidigt kroppen åt önskvärt håll)
Steg 4: spring med eld i baken till detnumammahöllpåmed som Tottehellrevillgöra och faktiskt skullegöramycketbättresjälv.

"Tan täjv"
Det sa hans mamma också när hon var liten, så jag har ju egentligen inte mycket att sätta emot det.
Ni vet, det här med att kasta sten i glashus och så vidare.
Fan också.


Mitt i allt julstök är jag så tacksam över att jag har min älskade lilla familj på treochenkatt, för det här med julen är fortfarande inte helt enkelt. Trots att vårt hem glittrar och skimrar i skenet från stjärnor och ljusslingor, och det är så vackert. Det här med att 'sorg bleknar med tiden' är ju faktiskt inte riktigt sant, det måste jag få klargöra.

Så nu har jag börjat förbruka nästintill lika mycket el som som Trump Tower med hjälp av adventsljusstaken, stjärnorna och julgransljusen, med förhoppningen att lura hjärtat lite grand.

Kram, Lina





No comments: