Pedanteri

Idag är en sån där dag när jag är lite så där ekande tom i huvudet. Det är mest Fru Migrän som tar plats därinne, som sväller och fyller varje liten vindling. Hon har en stark vilja, Fru Migrän, och hon suger i sig min ork och blir bara större och större. Hennes röst är gäll och fötter stora, och tillsammans knölar de ihop mina nerver till en bultande, värkande massa.

Och här i lägenheten är det kläder och prylar som belamrar och tar över.

Som förfular.

Jag har så svårt för när det är stökigt. Pedantiskt svårt för det.

Jag vill att allt ska ligga på sin plats, och vill inte ha den där oorganiserade röran som i större hem kan tyckas charmig. Nu har vi ett sjok kläder och tre stora tavlor på köksbordet, och i loggian har vi som en smal stig fram till där kissarna har sitt krypin uppe på hobbyskåpet.

Nu låter 'loggia' väldigt flådigt. Jag kan berätta att det inte är som Vatikanens 'Rafaels loggia', utan ett rum på 2,3 x 2,3 meter. Det finns bara en vägg som är vägg, liksom, resten är glasfönster. Nåja, ljust och fint är det i alla fall.

När det inte är belamrat av prylar som inte ska ligga där.

Daniel kommer hem från Göteborg i kväll, så i helgen blir det till att spackla, måla och skruva, och så kommer min lillebror hit och ordnar upp eldragningarna.

Min snälla bror lysmasken.

Nä, dags att rycka upp sig, tycker jag.

Det här blir en bra dag ändå.

Kram, Lina