Miss-handel

Idag har vi varit i Linköping.

Vi, de tre musketörerna med ett allvarligt och obotligt åkabilintresse.

Daniel ville visa runt lite, då Linköping för honom är något av en favoritstad, och han ju bodde där för många år sedan. Vi kan ju säga så nu, när vi är lite till åren komna och nästan kan stoltsera med pensionärsvarning emellanåt. 

För många år sedan.

Vi stannade till i Gamla Linköpings museieområde, och nog kändes det gammalt alltid. 

Jättemysigt, jag älskar kullersten! 

Och tänka sig att det bor helt vanliga familjer därinne, som skakar och vädrar täcken över balkongräcket, dricker kaffe med dopp på de gulliga små verandorna, spolar vatten i rostiga gamla rör och promenerar längs de smala kullerstensgatorna i gatlyktornas kvällssken. 

Vilken dröm.

Och i Linköping finns Cloetta. Cloetta ni vet, det heliga meckat för oss som bara dör av Kexchoklad, Polly och Gott & Blandat. Och så vidare.

Tyvärr lider vi båda två (faktiskt alla tre om jag ska vara ärlig) av Taskig Karaktär och Godisgrisighet, så det var ju såklart fullkomligt omöjligt att inte gå in.

Visst hör väl ni också den där härliga rösten som på välartikulerad gammelsvenska säger 'tag det rätta, tag Cloetta'? Åh, såna minnen!

Nästan 400 kronor fattigare, och inget behov av mer godis förrän om sisådär tre fyra år, så stannade vi för en ack så onyttig lunch på Daniels gamla favoritpizzeria Adriatic. 

Kebabpizza med vitlökssås, det är svårslaget, jajjamensan.

Totte tröttnade till slut och ville inte riktigt le för kameran, men han är det vackraste vi vet, även med allvarlig blick. Och i Angry Birds-mössa.

Vår älskade skruttunge ❤

Och så har vi lämnat Elmo till sin nya familj. 

Miss-handel. 

Vemodigt tycker vi, världens ståtligaste Maine Coon som nu inte längre är vår. Vi bedömde det dock vara den bästa lösningen då Morris, sen Elmo flyttade in, förändrades och blev en helt annan katt som bara morrat och fräst när Elmo velat leka. Nu får de båda ett bättre liv, på varsitt håll. 

Och tårar, ja de torkar.

Kram, Lina