Att ses igen

Träffade min Carro i onsdags.

Jag säger min Carro, för hon liksom är min. Min bästa vän, min äldsta vän, min vackraste vän. Vi hade inte setts på evigheters evighet, men som vanligt så frikopplade vi hjärnan en smula och lät käften glappa, emellan fniss och garv och skratt, och hade det så där bra som man kan ha det med någon man känner sedan gammalt.

Och gammalt är det, 22 år..! Är inte det helt makalöst länge?

Vi lyxade till vår dejt litegrann och åt middag på Beirut Café...

...och beställde Meze, såklart, jag älskar't! Otaliga små rätter med diverse röror, bland annat en vansinnigt, tungkrullande stark paprikaröra.

Challenge accepted.

För er som undrar så blev det tvunget att inta ett glas samarin vid hemkomst... Host.

Tänk så underbart att få fylla på fnisskontot till bredden igen, med min finafinarefinaste vän.

Kram, Lina