Att man aldrig får kissa I LUGN OCH RO!

Här hemma är det fullt fart nästan jämt, så till den milda grad att jag nästan längtar efter att gå på toa och stänga dörren om mig. Men det gör jag inte längre. Stänger dörren alltså.

När vi är själva hemma lämnar jag alltid dörren öppen, dels för att alla upptänkliga toabestyr förvandlats till ett socialt event, dels för att jag vill hålla lite koll på vår energiske Totte. Och skulle jag stänga dörren med bara mig själv därinne blir det ett fasligt liv utanför, vilket jag självfallet vill försöka undvika.

Nu har dock Totte börjat stänga dörren åt mig. Så duktigt! säger ni, men skit också säger jag! För när han väl stängt dörren, och därefter upptäcker att han är på utsidan och inte därinne med mamma som sitter med rumpan bar (ja, alltid faktiskt, när detta händer), så blir han förtvivlad. Mamma har inget annat val än att skynda i en rasande fart eller avbryta (beror såklart på var i proceduren man befinner sig) och öppna dörren på nytt. 

Har hon tur så har den lille ängeln inte släckt lampan innan han gått ut och stängt dörren, efterlämnande ett becksvart kaos och lite småpanik hos mamma över att inte ens se handen framför sig. Jag menar, hur enkelt är det att hitta toapappret under sådana förutsättningar?