Saturday 4 January 2014

Manliga förkylningar alltså, vilket skämt.

God fortsättning på det nya året!
Jag hoppas ni alla fick en fin jul tillsammans med nära och kära, och att ni hade tillräckligt med Samarin hemma för den oundvikliga halsbrännan.

Här i vårt hus har det varit snorigt och hostigt värre i flera veckor, med svidande ögon, värkande bihålor och hals och Bricanylinhalerande på hög nivå. Nysningar, snoriga pussar, näsblod och natthosta som gravt stört både sängkamrater och grannar.

Är det inte märkligt hur män alltid befinner sig på randen till graven när de är förkylda, och vekt ber om en human avrättning så de slipper UTHÄRDA eländet? Hur värk i bilhålorna kan likställas med en  tjugotretimmarsförlossning, och utmattningen och värken i kroppen med en tripp till krigstider i fjärran länder?


Nu den här gången var det dock jag som var förkyld.

Till mitt försvar kan jag säga att det här faktiskt var en MANLIG förkylning som ursprungligen kom från Daniel. Och på vägen från honom via Totte så MUTERADE den till att bli det brutala mördarvirus som jag sen fick. 
Så vi har haft det ganska svårt det här årsskiftet.

Jag tror att Daniel kände sig ganska tacksam över att jag även tappade rösten.

Kram, Lina


No comments: