Installerade Instagram på mobilen idag och upptäckte att jag ju faktiskt har ett konto redan.
Fabulöst.
Blev då även påmind om att jag har en blogg; lastgammal och fasansfullt dammig, men likväl en blogg. Efter en del febrilt knapptryckande (och två svordomar) lyckades jag komma in - det här med lösenord alltså... Kan väl inte påstå att mitt minne någonsin varit direkta toppen, men de här senaste åren har ju varit direkt katastrofala. Frågan 'vad åt du till frukost' gör mig nästan kallsvettig.
Har inte synts till härinne av förklarliga skäl, en utmattningsdepression har ju den beklagliga konsekvensen att man typ släpper allt och faktiskt inte riktigt bryr sig. Tänkte dock göra ett försök att skriva härinne emellanåt och se om det hjälper mig hitta tillbaka till mitt liv igen.
Om inte annat så hoppas jag komma ihåg att lägga upp en bild här och där för den som råkar vara mer visuellt lagd.
Om jag kommer ihåg vill säga. Kanske bäst att be om ursäkt för det redan nu.
Har barnvakt över natten idag, för första gången på jagvetintehurlämge. Tänk att det ska vara så innihelsikes svårt att be om hjälp?
Fast det är väl en av anledningarna till att jag sitter i den här läckande båten utan land i sikte.
Kram,
Lina
